Yohio stod blixtstilla kvar och tittade förvånat på mig, "Men...aså vi har ju pratat om det här redan..." Sa han. "Jag tror inte jag kommer klara av detta...det är nio månader, nio månader Yohio!". Yohio tog tag i min hand och vi gick fort in i hans rum för att undvika hans föräldrar, han stängde dörren. "Jag förstår om du inte vill ha kvar barnet...men vi måste ju försöka...vi kan inte ge upp." Yohio hade satts sig i sin säng men jag stod precis bredvid dörren. "Jag kommer inte klara det..." Sa jag besviket, "Tänk inte på de som om det vore en olycka, tänk på de som om det var ett...mirakel istället." Sa Yohio plötsligt efter några sekunders tystnad. "Va?" Jag blev förvirrad, hur kunde detta vara ens i närheten av ett mirakel. "Jag älskar dig." Sa han och ställde sig upp, han gick närmare mig med långsamma steg, "Jag älskar dig också...men..." Jag blev avbruten, "Inge men...Amanda, vi kommer få det här att fungera...jag lovar." Sa han lugnande och kramade om mig. "Jag vet inte ifall jag kan lita på dig längre..." Sa jag upprört och höll tillbaka mina tårar. Yohio släppte taget om mig och fick en lite oroande blick, "Aså, efter allt du sa idag så känns det inte som om jag längre kan lita på dig..." Sa jag och vände upp min blick mot honom. "Men du vet ju att jag aldrig menade det jag sa..." Förklarade han, "Jag vet...men aså..." Jag blev avbruten igen, "Förlåt...förlåt, förlåt." Yohio kramade om mig ännu en gång. Denna gången rycktes jag med av kramen och jag slängde mina armar runt Yohios hals. Han kysste mig på halsen två gånger och upprepade "Jag älskar dig."

Mitt hjärta dunkade snabbare och jag kunde känna att hans också gjorde det, vi stod kvar i kramen, jag viskade tyst i ena hans öra, ”Jag kommer älska dig i tusen år…”, jag kände hans läppar mot min hals ännu en gång, ”Mitt hjärta kommer alltid tillhöra dig…”. Jag blev nästan tårögd av orden som kom från hans mun, jag förflyttade mitt ansikte närmare hans och kysste honom ömt på munnen, utan att släppa varandras händer backade Yohio långsamt mot sängen, jag följde efter, jag la mig ovanför honom och kysste honom ännu en gång på hans mjuka läppar. Jag slängde en liten glimt mot hans väckarklocka och fick se att den redan var halv nio, jag avbröt våran kyss, ”Åh, jag måste gå nu…pappa blir rasande om han får reda på att jag varit ute såhär länge.”. Jag kysste Yohio en sista gång och sedan gav jag mig iväg, igen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

~You´re the one~Del 5~ Jag satt ännu en gång på bussen, längst bak, jag trivdes där. Nu var bussen tom, jag satt lutandes mot ett litet fönster och tänkte på barnet, igen. ~~~~Yohios perspektiv~~~~ Jag satt kvar på sängen där hon lämnade mig. Jag ä...

Jag visste inte vart jag skulle någonstans men jag ville bara här ifrån, bort från denna stad. Jag var inte redo att börja ett nytt liv med ett barn. Jag ville hem till Yohio, jag vill berätta för honom att jag inte längre kan behålla barnet, det bli...

~You´re the one~ Del 2~ ”Amanda…säg inte så…jag lovar att stanna vid din sida livet ut, jag kommer älska dig för evigt…vi kan få det här att fungera…” Yohio la hans hand på min kind, jag visste inte om han ve...

Jag sprang hem, tårarna rann, jag visste inte bättre själv än att fort skynda mig hem. Min pappa stod som vanligt i köket och lagade vår middag, ända sedan mamma gick bort så har pappa fått tagit över alla sysslor. Jag sprang upp på mitt rum och stän...